23:27 | november 10, 2012 | sannealexandra
Wow. Vilken dag. Så sjukt känslomässigt men även nästan fysiskt jobbig. Jag kan tala om att det var mycket mer påfrestande att stå på jobbet medan min pojkvän tillsammans med Gif Sundsvall kvalade mot Halmstad. Jag sov dåligt i natt och räknade ner minuterna till matchen började idag, jag förstår egentligen inte varför när detta är vad jag/vi fasat för.
Jag kan ju säga att det syns ju vilka som kvalar för att försöka ta sig upp i Allsvenskan och vilka som har panik och inte vill åka ner i Superettan. Stress och press, bad combo.. Matchen slutade i en 3-0 förlust och dagarna till nästa match känns tunga och jobbiga. Mirakel sker dock varje dag och sjukare saker har ju hänt än att Sundsvall skulle kunna vinna mot Halmstad med 4-0 nästa helg men som ni förstår så känns allt riktigt riktigt jobbigt och förvirrat. Jag har tyvärr inga svar på någonting, jag vet inte om killarna håller sig kvar, jag vet inte vad som händer med oss, jag vet inte hur vi kommer ta det här, jag vet ingenting men jag vet att livet går vidare och att det inte är värt att ta ut något förskott. Jag har ju fortfarande jättemycket hopp!
Jag vet i alla fall nu hur det känns att måla upp en dröm med någon och se den krascha på vägen. Precis så kändes det idag. Jag får sådana flashbacks från när Simon lämnade Hammarby för att klättra uppåt i karriären och det enda som inte fick hända var att Sundsvall skulle gå ner och det är precis det som skulle kunna hända nu.. Jag är ledsen om jag låter negativ men ibland måste man bara få deppa för att kunna ta sig upp på benen igen. Det var ändå inte superenkelt att lämna Stockholm, lägenheten och alla fina vänner för Simons karriär och så händer detta. Trots allt så finns det en massa ljuspunkter i detta, Simon har gjort en kanonsäsong, vi har fått nya underbara vänner, vi har stärkt vårt förhållande helt sjukt mycket och vi har fått uppleva en massa nya saker och verkligen gett oss ut på äventyr men just nu känns allt tungt. Dock tvivlar jag inte på honom över huvud taget, allt kommer att lösa sig till det bästa.
Det är ju såklart inte mig det är mest jobbigt för men jag lever ju ihop med Simon så jag påverkas ju trots att det enda jag försöker göra nu är att finnas för honom och peppa honom! Som jag alltid brukar tänka i mörka stunder, det blir ingen bra bok med lite motgångar och jobbiga tider. Vi är snart tillbaka med ny energi! =) Vi får inte glömma att detta är en sport, det finns ju så mycket värre saker såklart. Life goes on och motgångar stöter vi alla på då och då.. Hoppas att ni fortfarande håller tummarna nästa helg, det behövs!
// When everything falls apart.
