Visar arkiv från januari 2018

20 % off everything at Nelly, only today (31st) Check out my faves here!

I samarbete med Nelly så vill jag idag dela med mig av ett grymt erbjudande. Jag har klickat hem mina favoriter just nu så om det är något ni gillar så vet ni att ni har 20 % rabatt på hela sortimentet idag. Tips!

HÄR ser ni erbjudandet och under varje bild har jag länkat plaggen jag bär.

Först ut, den här supermysiga teddyjackan i rostrött. Helt tokig i den, så skön att ha som jacka i vår men som tjocktröja just nu inomhus. Love! Adlink HÄR. Jag bär strl S.

Jag har blivit helt tokig i hoodies och går i det helst jämt, särskilt flyger i så att man kan dra på sig luvan. Casual och snyggt både till träningstights när du ska och träna eller till jeans under en skinnjacka eller något annat. Jag fick lov att klicka hem denna då jag även här blev helt förälskad i färgen. Jag tog strl M i min nu när jag är preggo för lite extra utrymmet. Adlink HÄR.

Den här festliga blusen tyckte jag såg så himla skön ut, luftig och härligt mönster. Jag tänkte att det skulle vara snyggt så som jag matchade den ihop med ljusa jeans. En riktig färgklick i garderoben, gillar den verkligen på! Kommer bli superfin till ljusa jeansshorts i sommar. Jag bär strl S. Adlink HÄR.

Dessa svarta mulsen i siden med rosett hittar ni HÄR (adlink) Jag bär storlek 38.

Jag är ju så enormt sugen på vår just nu och denna gula färgklicken i garderoben var bara ett måste. Älskar den. Också faktiskt riktigt snyggt till vanliga jeans och sneakers alternativt som nedan ihop med svarta mules. Adlink HÄR. Jag bär strl S.

Dessa bootsen har jag suktat efter lääänge. Nu är dom äntligen mina. Jag bär dom helst i vår med bara ben! Gärna ihop med supersöta klänningar för att bryta av. Jag bär storlek 38. Adlink HÄR.

Och sist ut en svart stickad tröja med flätad rygg, så fint. Det är så fint med sådana här tröjor som är lite stora i axlarna tycker jag som glider ner lite på ena sidan. Ni hittar den HÄR (adlink) och jag bär strl S.

 

 

Waking up and realizing that women needs to empower women a lot more.

I morse vaknade jag, klev upp och gjorde i ordning frukost, slog mig ner med mitt kaffe och min telefon för att kolla in bland mina konversationer på whatsapp (har en massa jobbrelaterat här) skummade igenom min email och klickade in på instagram och såg att en vän till mig Alexandra Brings som också är gravid hade lagt upp denna bilden ihop med denna texten;

”Me in week 23, about 1.5 months ago almost 6 months pregnant. I never thought I was gonna post this picture, but on the other hand I never thought I would receive comments about my baby already being anorectic. So I think this post is very important: Before I was pregnant I thought pregnancy = a big round bump for 9 months and then comes the baby. Ok not exactly, but you get the picture. I waited and waited on my belly to turn into this but it didn’t happened until a few weeks ago, therefore no other preggo pics before because this is what it looked like and I just felt awkward trying to take pictures of my non existing pregnancy body of what I thought was the standard. My bump is smaller some days, bigger on other days and doesn’t look like I thought it would any day. My pregnancy made me realize that in the same way we are all different in our regular bodies, we are in our pregnant bodies too. My baby is growing exactly as she should, and I make sure I feed her with all that she needs. I really thought that I wouldn’t get any nasty comments about being skinny while I was 7 months pregnant, but hey I was wrong. I wanna use my platform to inform people without knowledge about this and maybe make them think twice next time. After receiving these comments, a lot of other mothers told me that they went through the same thing of other women leaving mean comments about their pregnancy bodies (even though you carry a child you still see you in the mirror and it’s not just a pregnant body that people can say whatever they want about). We are women. We are the only ones going through this. We need to support each other and appreciate the fact that we can make a life inside our belly! The next time you see a pregnant woman, keep in mind that her body is changing totally, she worries about EVERYTHING (saying she’s too big or small won’t help), she’s filled with hormones and probably exhausted by everything that is happening. Tell her she’s amazing. She’s beautiful. And she’s doing an amazing job instead ❤️ it’s already a heavy burden on our shoulders, let’s lift each other like the queens we are instead”

Jag läste den och skickade direkt ett meddelande och hyllade henne för att hon valde att göra ett statement kring detta ämne. Jag har under en tid tänkt på detta, jag och Alexandra är i samma vecka (3 dagar mellan bf) och när hon gick ut med att hon var gravid talade hon om för mig att hon tyckt det varit skönt att följa mig – för att jag precis som hon, hade en mage som inte blev stor så fort. För vet ni vad jag känner är det viktigaste när man är gravid? Att känna sig normal och känna att det som sker i ens kropp är normalt. För att enda man går och funderar över är ju ifall allt är just normalt där inne, hur mår bebisen, är denna rörelsen normal, är det normalt att mina bröst ser ut såhär nu, är det normalt att jag gått upp så här mycket, är det normalt att jag gått ner i vikt. Ja det är en himla massa frågetecken, särskilt för oss förstföderskor.

Jag började ju dela med mig av mina gravidbilder och uppdateringar från vecka 14 och skämdes inte för min lilla mage som jag nu i efterhand faktiskt kan se var helt obefintlig men där och då tyckte jag inte det, jag kände mig fin och jag kände mig ju gravid (för mig har det varit hela min värld sedan den 4e Augusti) och tyckte att jag också skulle få visa upp det lilla jag hade för att oavsett hur mycket det syns utanpå så händer det ju i princip lika mycket inuti och trots att jag inte fick mage tidigt så förberedde jag mig lika mycket som dom som fick bebismage tidigt för att bli mamma. Om jag nu hade fått mage tidigt eller gått upp väldigt mycket i vikt, ja men låt mig göra det då, det har väl ingen annan med att göra, eller? Det finns väl inget vackrare än en gravidmage, oavsett storlek, du skapar ett liv!

Här var jag i vek 18 och nej, jag har ingen mage här men stör det någon så kanske den personen ska fundera lite över om den har några andra intressen att fokusera på. Om det är någon som skulle oroa sig för att allt är normalt så är det ju jag, min man och min doktor.

Men nu till saken, jag har ju inte rört vid det här ämnet alls ännu men kände att det var passande idag. Först och främst, tyck inte synd om mig, jag tycker inte synd om mig själv alls, jag har haft en helt fantastisk graviditet så jag har inget att klaga på alls. Bara det är väl ett friskhetstecken? Efter 30 veckor är det i alla fall det, en bebis som rör sig som tusan i magen, en mage som följer kurvan och inte en enda krämpa (hittills!)

En liten mage kan jag stå ut med, min läkare har ju sagt till mig hela tiden att jag följer kurvan och från mitt första möte med min doktor sa hon ”Du är en av dom som inte kommer att se gravid ut förrän du är 7 månader gravid” och mycket riktigt så stämde det, inte förrän nu syns det faktiskt i kläder. Men vad gör det när jag och bebisen mår jättebra, egentligen? Och vad gör det om du gått upp 20 kg efter 15 veckor men du och bebisen är friska? Jag ska i alla fall erkänna att jag tycker för mig att magen har varit lite av halva grejen, det är så himla mysigt att ha en liten mage och jag visar stolt upp den nu, kanske för att jag trånade efter den så länge? Men jag har längtat att få visa upp det jag själv går och bakar hela dagarna. Men då till alla dessa kommentarer jag fått sedan jag blev gravid, vad är det med kvinnor att diskutera och kritisera andra kvinnors kroppar? Gravida som inte gravida. Men, alla dessa kommentarer jag fått på min instagram och blogg sedan jag blev gravid är 97 % av fallen snälla men så har vi ett gäng som tycker det är kul att ta sig rätten att kommentera det jag är mest rädd om i mitt liv just nu, det lilla livet i min mage. ”Are you sure the baby is ok?” ”That does not look normal” eller ”HAHAHA, jag efter en tacos” Och så taggar gärna tjejer varandra i mina bilder och DÖR av skratt för det är så kul att jag har så liten mage och dessa tjejerna är större än så när dom ätit en bulle tex. Vissa råkar skicka meddelanden med mina bilder till sina vänner och tycker det är superkul att göra narr av min gravidkropp och min mage och vissa gånger har jag hamnat i dessa konversationer och så har dessa tjejer / kvinnor fått skämmas. Jag har faktiskt inte blivit ledsen men jag har fått smaka på hur elaka vissa kvinnor kan vara och jag vet redan nu att om det är något som skulle kunna göra mig arg i framtiden så skulle det vara om folk tog sig rätten och kommenterade saker om mitt barn (därav kommer jag bli försiktig m bilder) eller hur jag är som mamma, det är något som skulle kunna göra mig rätt arg tror jag. Jag vet inte, jag brukar inte bli sur och jag tar verkligen nästan aldrig åt mig någonting som okända människor skriver, däremot tar jag åt mig extremt mycket när det är nära vänner / familj som tycker något, då tar jag det på största möjliga allvar. Om jag hade tagit åt mig mycket åt vad läsare tycker om mig så hade jag inte pallat att ha det yrke jag har, heller inte om jag var på krigsstigen och ville bråka med alla. Jag är extremt obrydd kring vad nättroll tycker om mig.

Matematiken är ju ganska enkel, vi alla har kommit ut ur våra mammor på olika sätt, vi alla såg olika ut vid födseln, vi alla har utvecklas i olika takt och vi ser olika ut nu. Olika människor kan äta / träna likadant men få olika resultat, vi är olika långa och har olika förutsättingar, det enda vi kan kontrollera är att må så bra som vi bara kan i vår egen kropp med hjälp av hälsosamma medel. Så, vid en graviditet liknar det vårt vanliga liv – ALLA är olika och allas kroppar kommer att se olika ut, vi kommer att ha olika graviditeter, vi kommer att gå upp olika mycket, våra magar kommer att ha olika form och vi kommer alla att uppleva förlossningarna och att bli mamma på olika sätt. What’s the big deal?

Men som jag alltid känner så finns det bara ett sätt att göra, det är att försöka kontrollera det man kan själv. Så, jag kommer att fortsätta utvecklas som person, fortsätta hitta sätt för att må så bra som möjligt på och fortsätta inspirera er som känner att ni blir inspirerade, jag kommer att fortsätta kriga för att vi ska vara snälla mot varandra och framförallt, fortsätta pusha er alla unga tjejer där ute till att våga vara dom ni verkligen är, vara snälla mot er själva, följa era hjärtan, inte lyssna utåt och tro att ni blir glada ”om ni väger så mycket” eller ”får den killen” utan hitta sådant DU mår bra av och när du hittar DIN grej och du hittar dig själv och vem du är och tycker om dig själv finns det inte en chans på jorden att du ens kommer orka ödsla tid på att titta och  kommentera hur andra ser ut, vem bryr sig? Man har väl nog med sitt eget liv att göra än att sitta och tracka ner på andra.

Jag kan med handen på hjärtat säga att jag skulle ALDRIG säga något till någon för att göra en annan person ledsen och jag har aldrig i hela mitt liv kommenterat en dum sak till någon på nätet, aldrig och jag kommer aldrig att göra det, varför ska jag försöka få någon annan att må dåligt? Jag är alldeles för stolt för det, hur dålig period jag än haft i livet eller hur lite jag än gillat mig själv så har jag sjunkit så lågt. Så ta er en tankeställare här så kommer ni nog se en koppling, om du är en sådan som varit elak mot andra så kanske du kan se sambandet med hur elak du är mot dig själv, hur mår du, vad mår du bra av, har du några intressen, är du nöjd med dig själv? Vad skulle du kunna göra för att förverkliga dina drömmar?

Så, tjejer där ute, för ja majoriteten är ju tjejer som är elaka mot varandra uppelver jag, sluta fokusera på andra människor, sluta jämför er och framförallt sluta kommentera saker som kan göra någon annan ledsen, ingen har bett om den dåliga energin!

Nu fortsätter vi som redan fattat grejen att vara snälla mot varandra och hylla varandra, det finns ju en sak många av oss kvinnor har gemensamt och det är just att bli eller att vara mammor, ska vi inte bara ta ett break här och inse att alla mammor gör sitt bästa och försöka klappa varandra på axeln? Det tror jag är det som behövs. Må bra i dig själv och våga credda andra mammor! <3 Nu fokuserar vi på att sprida bra energi, det behövs mer sådant här i världen och det kan vi faktiskt påverka.

Här har vi två mammor och en blivande. Min mamma, svärmor och jag och vi har förmodligen alla haft olika graviditeter, sett olika ut och kommer ha olika förlossningar men det är okej. Vi är ju skapta som vi är och man kan inte annat än påverka det man själv har! <3

Outfits January – June 2017 – Which one is your fave?

Jag fick en fråga om att visa upp mina outfits 2017. Såklart kan jag göra det! Jag måste fotat en hel del för jag får nog börja med 50 outfits mellan Januari – Juni så kommer resten av året sedan, jag tror att det kan ha blivit mindre outifts efter att jag fick lite mage. Jag tycker i allafall själv att det är lite kul att gå igenom mina outfits nu märker jag, jag reflekterar ju inte så mycket över mina kläder så och tittar typ aldrig tillbaka i tiden. Mina outfits är faktiskt väldigt sällan planerade, vilket kanske man kan tro eftersom jag har det jobb jag har.

Jag har ju ingen utstickande stil men jag tror nog att många ser en röd linje i vad som är ”Sanneplagg” Jag har många kompisar men även läsare som kan skicka bilder och säga ”tänkte på dig när jag såg detta” Så jag har en egen stil men den är väldigt enkel. Det är ju superkul! Jag har alltid endast gått på vad jag själv tycker är fint och vad andra tycker har jag inte med att göra!

Jag är väldigt basic men väldigt bestämd med vad jag gillar och ogillar. Nu som gravid när jag inte kan vara lika kreativ med kläder så är det extra kul att gå tillbaka i arkivet och se vad jag knåpat ihop för outifts, jag har nog ett ganska tydligt mönster och det är att; När jag inte går i yogapants och sköna tröjor (haha, standard) så är jag en riktig jeans och tshirt tjej. Jag gillar att markera midjan, gillar färg och gillar att köra basic plagg och experimentera med olika jackor och skor. Jag gillar också att blanda olika materialval, fuskpäls, siden, läder, mocka och sammet.

Något som känns väldigt ”jag” är att klä ner eller klä upp. Jag gillar att bära en söt liten klänning med blommor så som #46 ihop med en rockig skinnjacka. Eller tex #5 där jag bär en söt spetsig topp ihop med en militärjacka, uppklätt och sött ihop med en vintagejacka. Eller #2 där jag har en stilig kappa från Suits & Supply med sneakers, uppklätt vs nedklätt. Eller #32 ett par smokingbyxor ihop med ett rockigt linne och tofflor. Jag älskar att blanda olika stilar och har inte en typisk ”preppy” eller ”rockig stil” utan en mix skulle jag säga. Att både klä upp plagg och klä ner.

Det känns som att min garderob består av;
Byxor; Smala jeans ljusa och gråa, svarta. Bootcutjeans svarta och jeansfärgade. Utsvängda kostymbyxor och skinny. Läderleggings och ljusa vintage 501’or från Levis.
Shorts; Vintage levis shorts, vintage levis kjol och en massa korta shorts och kjolar i alla olika färger och modeller. Är även ett stort fan av knälånga kjolar.
Toppar: Här går jag loco! Förutom basic tishor i grått, vitt och svart eller lite rockigare med tryck. Annars går jag nuts på volanger, färg, prickar, skira toppar, spets, randigt, rutigt och polo.
Jackor: Skinnjackor, kavajer, jeansjacka, mockajacka, fuskpäls, kappor..
Skor: Boots, birkenstock tofflor, färgglada klackar, stilrena svarta/nudefärgade klackar, espandrillos, lackskor, sneakers, Isabel Marant wedges, låghöga klackar.
Accessoarer; Gillar att markera midjan så skärp och roliga axelväskor i svart, rött, nude oftast.

Vilken / vilka outfits är din favorit?!

// 50 outfits between January – June. Which one is your fave?

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8. 

9.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

17.

18.

19.

20.

21.

22.

23.

24.

25.

26.

27.

28.

29.

30.

31.

32.

33.

34.

35.

36.

37.

38.

39.

40.

41.

42.

43.

44.

45.

46.

47.

48.

49.

50.

SanneAlexandra 3.0 more about my new brand here

Här kommer en vlogg där jag rakt upp och ner helt ofiltrerat bara berättar lite om mitt nya klädmärke för er. Jag babblar på i vanlig ordning, har uppenbarligen inga problem med att sitta och snicksnacka lite med mig själv. Kommentera gärna om ni har några tankar eller feedback!

Hoppas ni gillar det <3 Xo!

Week 30 och mina tankar kring förlossning

Vecka 30 är här! Woho! J’s träning började sent så medan han sov ut i morse var jag uppe och jobbade. Klockan är nu 12.25 och jag tänkte ta en dusch nu, fräscha i ordning mig, gå och äta en lunch och sedan gå till barnmorskan klockan 14.30. Hoppas att allt ser bra ut och att han fortfarande ligger med huvudet nedåt, inte för att det är dags än men många bebisar lägger sig så nu och ligger kvar tills det är dags.

Jag har ju inte berättat för er men jag blev så sur på min OB-gyn som jag började gå till så fort jag kom hit till Usa som påstod att jag förmodligen inte skulle kunna föda vår son pga han är ”för stor” och jag ”för liten” så jag började grotta ner mig i det här ämnet och i den amerikanska sjukvården och efter att min OB-gyn talade om att jag behövde bli igångsatt i vecka 37 eller bli snittad pga att lillen i min magen verkar vara för ”stor” så tappade jag självförtroendet helt och gav upp, talade om för J att jag bara ville planera ett datum då dom snittade mig istället.

Nu till saken, iinte för att jag tycker att det är något fel med att snitta över huvud taget utan J visste bara att jag så gärna ville prova föda vaginalt så han tittade på mig och sa åt mig att jag skulle göra det som jag själv vill och inte låta någon annan ta kontroll över vad jag vill / kan. Efter att vi såg dokumentären ”Business of being born” (se den!) läst artiklar som DENNA, och efter att jag var och träffade min doula Rebecca samt en barnmorska som heter Maura för att få en ”second opinion” så bestämde jag mig för att byta. Min doula tyckte det var ett skämt att min ob-gyn sagt att jag förmodligen inte kunde föda min son, hon tycker att om det är något vi kvinnor kan så är det att föda barn, det har vi gjort i alla tider. Hon talade om för mig att det är så amerikanska sjukvården ofta fungerar, doktorerna vill tjäna så mycket pengar som möjligt samt kunna planera sina dagar så att det är därför dom gärna vill snitta eller sätta igång kvinnor. Jag gick i alla fall till en barnmorska jag blev rekommenderad, Maura och efter det mötet bestämde jag mig för att byta till henne, här borta är det ovanligt att man har barnmorskor, alltså inte som i Sverige. I Sverige har man barnmorskor och så kommer det in doktorer om det behövs, vilket är fantastiskt. Och, det är så jag vill ha det. Så när Maura till slut fick alla mina dokument från min ob-gyn, 90 sidor med information om mig och bebisen så konstaterade hon att lillen i min mage är INTE stor och han följer kurvan precis som han ska. Det hade alltså bara gjort det enklare för min doktor att sätta igång mig eller snitta mig, dom hade dessutom tjänat mer pengar på det eftersom vi har så bra försäkring så vet dom att vi hade råd med det. Både Rebecca och Maura talade om för mig att min OB-gyn började så det här fröet hos mig redan i vecka 2o och vet ni vad, i vecka 20 är alla bebisar lika stora, det är efter vecka 20 som bebisar börjar växa individuellt så att dom hade nog en liten plan med detta, att skrämma upp mig lite för att känna att jag inte klarar mig utan dom.

Hur som helst, nu vet vi att lillen i min mage är normalstor och jag känner mig trygg nu med min barnmorska Maura tillsammans med min doula Rebecca. Jag har sagt att jag är helt öppen för allt under förlossningen, måste jag snittas, gör det, behöver jag en epidural för att jag kämpat och är helt slut, ge mig det men jag ska i alla fall prova lita på min kropp och försöka föda så naturligt jag kan. Det finns inga rätt och fel här – det måste ni förstå, detta är endast något JAG känner för. Vill man planera ett snitt ska man planera ett snitt, vill man föda vaginalt, så provar man föda vaginalt, vill man ta en epidural tar men det och vill man inte så gör man inte det. Vi kvinnor kan inte döma varandra är utan bara lyssna på vad vi själva känner att vi är bekväma med <3

Jag känner i alla fall nu att jag har kontroll på det jag kan kontrollera, jag kan inte kontrollera hur min förlossning ska gå men jag kan kontrollera att jag känner mig bekväm med den barnmorskan eller doktorn jag har och nu gör jag det. Rebecca min doula jag anställt känner jag mig också så himla trygg med och skulle det vara så att J är bortrest så vet jag att hon finns vid min sida också i rummet där jag ska föda. Jag har bestämt mig för att föda på ett nytt sjukhus här i närheten av där vi bor och behövs det doktorer så finns det på plats redo att rycka in. För, man vet ju inte, jag kommer åka in dit när det behövs och jag kommer ju komma hem med vår son, hur han nu kommer ut..

En annan sak som hör till förlossningsvården här är att om du väljer att föda med en OB-gyn/doktor här och inte en barnmorska så läggs du in med dropp direkt du kommer dit, du får inte äta något (för att dom ska vara redo att göra ingrepp) och du får inte vara uppe och röra på dig, om du föder med en barnmorska, som i Sverige så är du rekommenderad att äta, röra på dig, prova olika ställningar, bada och låta gravitationen jobba. Jag föredrar att kunna röra på mig, jag tror jag skulle fått panik av att ligga still när jag har ont. Här finns det åter igen inga rätt eller fel, jag upplever det bara som att jag gärna hade velat röra runt och kunna äta om jag är helt slut.

Det finns fantastiska förlossningsberättelser med alla olika variationer av födelsemetoder och så länge man själv är bekväm med hur man ska föda så har man gjort sätt för sig själv och sitt barn <3 Nu vet ni i alla fall lite vad jag pysslat med senaste månaden, jag har dykt ner ordentligt i det här ämnet och nu har jag hittat ett sätt jag känner mig bekväm med.. även fast jag såklart har lite skräckblandad förtjusning inför förlossningen. Hade önskat att det fanns lustgas på det sjukhuset jag ska föda på men det finns det tyvärr inte. Well well, what to do!

Hur födde ni? Och är det någon där ute som fött i Usa? <3