Att J är borta ibland det vet jag ju redan, med hockeylivet så är det ju bortamatcher, det ingår ju. Jag är bra på att vara ensam, det har jag alltid varit men vissa dagar är saknaden stor, särskilt en lördagkväll mitt i livet! Igår efter att J varit borta nästa en vecka så kände jag att det var rätt tufft men jag ändrade ganska snabbt inställning, först kände jag bara att hur ska vi klara detta med fler barn, hur gör ensamstående föräldrar? ALL credd och kärlek till er alltså <3 Jag beundrar er. Men sedan så läste jag min fina vän Alexias inlägg, det HÄR och ändrade snabbt inställning. Hon är en så fin människa och sådan inspiration när det kommer till hennes inställning till livet.
När jag tänkte till så insåg jag att jag bara saknade honom. Jag är ju så glad över J’s framgång och unnar honom allt. Jag bestämde mig för att ha en mysig kväll med mig själv och bara reflektera över senaste veckan och livet, stanna upp och bara känna lite. Jag insåg också att vi är ju i Sverige nu, jag är nära familj och vänner, hur hade denna ensamkvällen varit om vi hade varit kvar i Buffalo tex, betydligt ensammare.
Det är så viktigt ibland att bara stanna upp och reflektera lite och så skönt att bara tänka till, jag försökte klappa mig på axeln efter den senaste veckan som varit intensiv. Plötsligt såg jag allt i vanlig ordning från den ljusa sidan och kvällen blev hur mysig som helst med J på facetime, ensammiddag, gos och bad med Frans och sedan så poddade jag och Sofia om motivation, det blev faktiskt ett riktigt bra avsnitt tror jag. Jag tyckte att det gav mig mycket själv!
Har ju faktiskt också alltid denna lilla killen numera, jag är ju inte ensam <3 Åt en supergod pokebowl och hade en fin kväll. I Buffalo och NJ var jag ju ensam väldigt mycket och tänkte igår på hur mycket jag längtade efter dagen vi hade en liten minimänniska som kunde ta J’s plats i sängen och nu har jag ju det!
Hej Sanne!! Jag är 17 år och har en hockeymålvakt till kille, jag känner exakt samma som dig vissa dagar då han är borta på matcher eller cuper. Jag tycker det är jätte jobbigt men jag älskar han och förstår att jag inte kan stå ivägen för han eftersom han är så duktig. Han har bestämt sig för att söka till hockeygymnasium i en helt annan stad och det känns så sjukt jobbigt men jag vet att han gör det han vill göra men att veta att jag inte kommer få träffa han är jobbigt. Så jag får står dig exakt! Men du har fått mig att förstå hur livet är när man bor med en hockeymänniska. Du gör så jag förstår allt lite bättre är så sjukt tacksam över det, tror inte du kommer förstå hur glad jag är att det var just du som var med i playmakers för den serien gjorde mitt liv lite lättare. Stort tack för all positiv glädje du och Frans ger genom dina socialamedier är sjukt glad är det. Tack tack tack Sanne!!!!