My recovery after pregnancy and giving birth

I morgon har det gått 5 veckor sedan Frans föddes. Jag tycker att man pratar så himla mycket om förlossningen men ingenting om återhämtningen, jag hade funderat lite över hur min kropp skulle må efter förlossningen men kunde inte föreställa mig riktigt för att jag inte läst eller hört så mycket om det alls, sedan är det ju också så individuellt allting så det går inte att jämföra men ändå, förlossningen hade jag tänkt massor på.

Precis efter att jag hade fött kunde jag ju knappt gå, tack och lov så var alla nyförlösta tvungna att åka rullstol på sjukhuset så jag behövde inte tänka på det. Trots att det enda jag fokuserade på var vår lilla bebis så minns jag att när jag skulle ta mig från sjukhussängen till toaletten tänkte jag ”hur ska detta sluta?” För att jag hade verkligen svårt att gå, allting var ju så uttänjt och så var jag så himla svullen och jag blödde massor och kände mig svag och yr men ändå sjukt stark som krigat så hårt! Det var verkligen den största fysiska utmaningen jag någonsin kunde tänka mig.

När vi fick åka hem, 2 dagar efter så sa min barnmorska åt mig att jag skulle vara sängliggandes så mycket det gick och bara fokusera på amningen och det var det bästa rådet jag kunde få och jag är så himla glad att jag tog det på allvar och lyssnade för kroppen behöver verkligen återhämtas och det gör den genom att vila, vila och åter igen vila. Vi hade J’s föräldrar hos oss första 12 dagarna och vi fick massor med avlastning, jag gick bara mellan soffan, toaletten och sängen i princip. Redan efter att par dagar så hade svullnaden gått ner, jag åt smärtstillande med något medel i som tog bort svullnad, jag använde ”isbindor” första 2 dagarna, det var bindor som man vred om så blev dom kalla, också för att få ner svullanden, jag hade en bedövningsspray som jag bara använde första dagen då jag var orolig att jag inte skulle känna vad jag gjorde och jag ville inte överanstränga kroppen och så åt jag tabletter som skulle göra mig mindre hård i magen för att våga gå på toaletten när jag var redo.

Allting var väldigt läskigt efteråt tyckte jag. Mina magmuskler var så svaga och jag hade svårt att ta mig ur sängen utan J’s hjälp och min kropp var så pass svag att jag hade svårt att ta mig upp på nätterna och amma lillen, jag var konstant rädd för att det skulle göra ont så att jag vågade inte röra mig hastigt.

Efter en vecka kändes kroppen betydligt bättre, jag var fortfarande sliten men märkte verkligen hur det hjälpte att vila. Efter 9 dagar slutade jag med smärtstillande och hade inte längre ont vilket jag var så glad över. Men man är så skör första 2 veckorna efter en förlossning, känslorna är överallt, brösten gjorde ont utav amningen (fällde både en och två tårar) kroppen är svag, man blöder en hel del och byter man inte blöja så byter man binda. Det är så himla mycket att tänka på och man bara längtar efter att känna sig ”vanlig” igen.

2 veckor efter kändes det ännu lite bättre och vecka 3 när jag var på kontroll hos min barnmorska så kände jag mig väldigt bra. I vanliga fall går man på en kontroll för att se så man läker som man ska men eftersom vi skulle åka till Sverige fick jag komma in efter 3 veckor och så ska jag gå på en till kontroll här i Sverige när jag skrivit in mig! Barnmorskan sa att jag läkte precis som jag skulle och att allt nästan var helt återställt. Hon sa att vid 6 veckor kommer det garanterat vara som det ska  och jag blev så himla glad <3 Hon kände på mina magmuskler och dom hade bara separerats ytterst lite, 1-2 cm vid naveln annars ingenting och hon trodde det skulle ha gått ihop till nästa kontroll. Hon var stolt över mig som verkligen vilat, hon trodde nog inte jag skulle vara så bra på det, jag är ju oftast så pigg och alert men tro mig, första 2 veckorna var jag inte det. Man får dock inte glömma att bara för att det ser ut som det läker bra på utsidan så är det ju mycket som ska läka inuti kroppen så man måste verkligen ge återhämtningen tid och vara snäll mot sig själv.

Nu har det gått 5 veckor i morgon och det känns som jag aldrig har fött barn?! Det är så konstigt. Jag minns heller inte hur det kändes eller hur värkarna kändes?! Haha. Jag lever verkligen som vanligt och kan inte förstå hur jag kunde få ut den där lille krabaten! Jag kan inte ens förstå att jag varit gravid, jag har typ glömt bort det. Jag har nog bara fullt upp med Frans och hur han mår så jag kanske i och för sig inte funderat allt för mycket på mig och min kropp men jag är så glad över att återhämtningen går bra, jag känner mig verkligen som vanligt igen, lite svagare kanske men stärka upp magen tex får jag göra framöver. Jag känner i alla fall sån stark connection till min kropp och tro mig, den kropp du föder ditt barn med är inte den kropp du har i vanliga fall. Under dom 9 månader som gravid förbereder din kropp dig för att föda och ger dig allt du behöver inför den dagen, jag skulle aldrig kunna förstå hur jag skulle kunna föda ett barn idag, det känns omöjligt men under graviditeten så förändras så himla mycket så att jag kände i princip att jag lånade en kropp under tiden jag var gravid och när jag födde och att jag nu fått tillbaka min egen igen. Så coolt!

Jag vill bara tala om det att ta återhämtningen på allvar och VILA <3 Ta hjälp i början och stressa inte ut på barnvagnspromenader förrän du känner att du klarar det. Jag gick på min första promenad efter 3 veckor och det är ju nu i efterhand inte alls långt efter men där och då kändes det så, det är så tråkigt att ligga i sängen bara… Men, då och då det enda rätta. Lyssna på kroppen och våga lita på kroppen, den är fantastisk.

11 reaktioner på “My recovery after pregnancy and giving birth”

  • Sandra skriver:

    Så fint och roligt skrivet! Håller helt med, det är svårt att låta sig vila men så värt att få känns sig hel sen 🙂 kram!

  • Sandra skriver:

    Menade såklart ärligt – inte roligt! ?

  • Josefine skriver:

    Jag har BF om 7 dagar och tyckte detta var jättenyttigt att läsa. Det sägs inte så mycket om tiden efter förlossningen så jag uppskattade verkligen att läsa om hur det varit för dig. Stort grattis igen till er bedårande fina son <3

  • Kejtis skriver:

    Vad skönt att du känner dig så bra återställd! Håller med om att vila är viktigt! Jag hade också svårt att gå första tiden, kändes typ som att bäckenet var brutet i tusen bitar – Så sjukt! ?? Rent muskelärt återhämtade jag mig snabbt men blev tyvärr felsydd (?) så jag har tyvärr fortfarande problem/obehag snart 8 mån efter förlossning. Kommer opereras när jag slutar amma men det känns så drygt att behöva ”börja om”. Men men, bara att göra ?‍♀️ Har i alla fall min fina lilla son som ger mig så oändligt med kärlek ?❤️

  • Katarina skriver:

    Tack för att du delar med dig Sanne!

  • Sara skriver:

    Så bra skrivet! Känner verkligen igen mig. Blev deprimerad efter första barnet och det höll i sig några veckor. I kombination med det fysiska kände man sig ju som en urvriden trasa typ. Men det har man ju glömt. Så viktigt att dela med sig av både bra och dåliga saker. Det tycker jag du är bra på! Heja Sanne, du är en stor inspiration! Kram!

  • Kajsa skriver:

    Jag blev jätte svullen efter förlossningen och hade också isbindor, vågade knappt kolla hur jag skulle se ut där nere. Jag såg fortfarande gravid ut efter förlossningen men det gick relativt fort tills jag kände mig som ”vanlig” igen. Det var svårt att gå på toa och göra nr 2 eftersom musklerna inte riktigt orkade med, det tycker jag var jobbigt. Samtidigt var det det häftigaste jag gjort, att föda barn.

  • Tanja skriver:

    Jag var på sjukhuset med värkar i 24 timmar, men lilleman kunde inte komma ut då jag inte blev tillräckligt öppen. Jag var helt slut när det till sist blev kejsarsnitt, som är en stor bukoperation, och dessutom efter 24 timmars värkarbete…Jag var kvar på BB i en vecka tror jag (för efter en vecka tar man ändå stygnen). Barnmorskorna var inte snälla mot mig, och vila var det sista de tyckte jag behövde =( Menade på att man var väl inte sjuk för att man hade fött barn! Nej, men man är helt utmattad och man har ONT! Jag minns den veckan med olust och känner mig väldigt ledsen över det. Hade jag fått ett till barn hade jag åkt hem direkt, till min man som hade låtit mig vila….

  • C skriver:

    Håller med om att man ska ta tid på sig och vila efter något sånt. När fick min son så förlorade jag 2,5 liter blod och var helt slut pga detta. Vet första gången jag skulle gå på toaletten efter förlossningen. Jag minns att jag satte mig och sen vaknade jag i en säng efter en stund. Svimmade med andra ord. Så sängläge är nog rätt bra ? Grattis till lillen ❤

  • Kim skriver:

    Härligt att du lyssnade och gav dig tid att vila.
    Mitt första barn kom med akut kejsarsnitt efter 14h värkarbete. Efteråt var jag helt slut. Bytte inte en blöja eller kläder på lillen, höll honom knappt förutom amningen. Minns inte första veckan så jag är glad att min man var hemma första månaden.
    Dottern kom med planerat kejsarsnitt, o vilken skillnad att göra den operationen utvilad. Kunde kliva upp några timmar senare och tog första promenaden dagen efter. Hade ingen värk förutom snittytan. Eftersom man hade en liten hemma redan rullade livet på som om inget hade hänt, kvinnokroppen är bra cool!
    Lycka till o ha det så härligt i Sverige nu!
    Kram Kim

  • Kristina skriver:

    Tack för att du delade med dig! Det är du och Margaux som berättar hur det verkligen är. Kände märkligt nog precis samma, det där med att man lånat en kropp. Så bra uttryckt!? Efter ett år känns det nu ännu mer avlägset med graviditet.
    Du är fantastisk! Fortsätter med glädje följa din vardag.

Lämna ett svar till Sara Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.