Okej, en sista baby update, jag ska inte uppdatera mer om just detta förrän han är här och jag ska sluta prata om det men jag tänker att det kanske kan hjälpa många av er där ute, vi måste inse att alla förlossningar är så olika och att bebisarna och kropparna gör det dom vill, det är ingen idé att jämföra förlossningar för att alla förlossningar är normala och det finns inget som är rätt och fel, det finns ingen förlossningsmall. Man får utgå från sig själv och bolla med sin barnmorska. Jag vill i alla fall dela med mig av min story (so far) här går det sakta kan man tänka eftersom att vi trodde han varit på väg två gånger men det är falska alarm så vi kanske väntar i onödan <3 Jag skrev ju ett inlägg till er igår där jag berättade om vårt sjukhusbesök där vattnet inte gick utan det var något annat slags lager av vätska som gått och inte bebis fostervatten, vilket gjorde oss glada, då behöver vi inte sätta igång förlossningen. Vi kom i alla fall hem igår efter sjukhusbesöket och la oss och sov, vi kände att det var ett falskt alarm med vattnet så vi somnade gott.
Klockan 03.00 vaknade jag av världens magknip, magen var stenhård och jag fick nästan för mig att lillen knappt fick syre där i så spetsig magen var av alla sammandragningar. Jag klev upp medan J sov, jag ville inte väcka honom och plötsligt fick jag lite svårare att slappna av, jag började tracka dessa sammandragningar och när jag kände hur det övergick i riktiga förvärkar väckte jag honom. Jag smsade min doula och hon bad mig ta ett bad för att se om det försvann. Jag hoppade ner i badet och J kom in och la sig bredvid och pratade med mig. Efter jag badat ett tag och dom inte försvann klev jag upp. Här började jag få väldigt ont och hade täta och rätt intensiva värkar, jag satt på pilatesbollen, fick stanna upp och andas och när det blev som mest intensivt hoppade jag in i duschen och försökte andas genom värkarna. Dom gjorde inte svinont men tillräckligt för att behöva koncentrera mig. Jag fattade verkligen här vad värkar är och hur dom skiljer sig mot sammandragningar.
Klockan 04.45 kom slemproppen ut, jag skickade en bild till min doula och barnmorska och dom båda talade om för mig att jag skulle ta mig igenom värkarna och säga till om dom blev mer regelbundna. Det kom även en del blodstrimlor i omgångar vilket dom tyckte var ett bra tecken på att det KAN vara förlossning på g men också kan det inte betyda det, man vet ju aldrig, det finns en massa tecken men egentligen så vet man ju inte, allt är gissningar. Jag la mig i allafall efter ett tag i soffan och kände att jag blev trött, värkarna blev längre och längre ifrån varandra så vi gick och la oss i sängen och jag lyckades sova emellan värkarna. Nu var det plötsligt 15 min mellan värkarna så det var inte jobbigt längre. När dom avtog helt sov jag i 3 timmar på J’s bröst.
Sedan dess idag har jag mått bra, det avtog helt. Jag har typ molande mensvärk och lite ryggont annars ingenting. Min barnmorska säger att jag är en ”night contracter” att jag oftast får känningar på kvällarna och det stämmer nog, nu ikväll har magen varit mer aktiv och jag har haft små värkar, inte onda utan sådana jag verkligen kan prata mig igenom men jag har haft dom lite oregelbundet så det är inget på g. Vi har försökt tagit vara på dagen, ätit, vilat, gjort pedikyr och bara slappat som om inget har hänt.
Jag och J insåg idag när vi satt på balkongen idag och pratade massor om när det kanske skulle kunna komma igång att det tar alldeles för mycket energi just nu, vi behövde agera och bestämma oss för att börja leva lite i nuet och släppa det här med förlossningen för en stund. Vi kan inte påverka något och vi kan inte hålla på och spekulera mer, vi vet ju inte när han kommer, punkt slut. Vi har verkligen senaste dagarna genomgått en sådan berg och dahlbana av känslor tillsammans och vi insåg idag när vi höll på och googlade, läste massa meddelanden jag fått på instagram att det inte går att jämföra en enda förlossning, alla är helt unika och det hjälper inte att fundera över NÄR saker ska ske eller OM. Vi kände att senaste dagarna (helt oundvikligt) har all vår energi gått till att ladda inför en eventuell förlossning och efter en vattengång som inte var något och en slempropp som gått ihop med värkar inser vi att slemproppen kan gå och lillen kanske inte väljer att komma ut förrän om 3 veckor, slemproppen betyder ju inte så mycket, för vissa är det en startpunkt och det går fort och för vissa inte så varför hetsa? Vi får väl se när det drar igång, kanske blir vecka 41.
Vi kände att vårt motto alltid annars är att ”kontrollera det man kan kontrollera” och nu känner vi att hela den här eventuella förlossningen har tagit över vårt liv totalt så vi bestämde oss ikväll för att gå ut och äta och inte prata någonting om dom senaste dagarna för dom lämnar vi bakom oss nu och inte heller om hans ankomst. Vi försöker inse att det finns fler bebisar som lurats lite och sänt ut falskt alarm och för oss förstföderskor är det ju så svårt att veta vad det är som händer, så svårt!! Jag har fått massa meddelanden skickade till mig där exakt samma sak har hänt, att ”vattnet” gått och att slemproppen släppt några dagar efter och sedan är det ett gäng olika tid kring när bebisarna har kommit. Jag tyckte det var riktigt skönt att få så mycket mail och direktmeddelanden om att fler har varit med om det jag varit med om med hela den att vi trodde ”vattnet gått historian” Jag hade aldrig hört talas om det förut så tack för att ni delar – inget är onormalt.
Jag har gett vänner och familj hemma förhoppningar också gång på gång, stackars vissa som inte kunnat sova om nätterna, förlåt till er! När vi väl åker in ska vi inte smsa någon förrän vi vet 100 % att vi kommer hem med bebis haha. Och jag la ju upp att vattnet gick på instagram men det var iof ganska bra för nu har många fått se hur det kan gå, finns massor med konstigt som kan hända och att som förstföderska är allt svårt att tyda. Vi som är så nya inom detta och så taggade på att bli föräldrar trodde ju först och främst när ”vattnet gick” att det var dags, vi trodde det var som på film haha. Jag smsade och ringde runt, jag var övertaggad, trodde vi skulle få bebis!! Vi har ju verkligen trott att det varit på g flera gånger men lillen har gett oss falskt alarm så nu har vi bestämt oss för att utgå från hans due date, 16e April mentalt och kommer han innan så gör han det, det är bara en rolig surprise!! Vi kan inte vara egoistiska, jag är i vecka 37 bara och det är ingen stress ut för honom, han mår jättebra och eftersom det riktiga fostervattnet inte sipprat så har han det kanon där inne och det finns inget som är bråttom ut för honom mer än att vi blivit ivriga pga falskt alarm. Vi ska inte stressa ut lille grabben! Vi kan inte spekulera i när han kommer heller för det är helt omöjligt att veta, om någon annans slempropp gick och bebisen kom 24 timmar senare så är det den personens story, det har ingenting med mig att göra, alla förlossningar är totalt olika och det är ingen idé att spekulera även fast det är svårt när man längtar. Jag frågade min barnmorska och slemproppen kan gå 3 veckor innan men det är absolut ett tecken på att förlossningen är på g i allafall, någon gång framöver hehe. Den kan till och med återbildas fick jag höra idag.
Men, han mår väldigt bra och det är ju huvudsaken! <3 I och med nu att hans fostervatten inte läckt så behöver vi inte utgå från den kvällen alls, vi kan glömma det nu och det enda vi vet är att slemproppen släppt och det gör den på många och i många fall långt innan förlossningen så vi utgår nu från att lille F mår bra där inne, vilket han gör, vi har kollat honom fler gånger än någon annan senaste dagarna och jag mår bra och vi ska kolla honom i morgon igen. Vi är i alla fall redo för honom och så fort han vill ut kommer vi märka det, vi ska bara slappna av nu och leva på som vanligt, vi kan inte hetsa detta varje dag nu fram till han kommer. Så nu ska vi släppa bebis-hetsen här hemma lite eftersom han bestämmer när det är dags och min kropp gör precis det den behöver inför förlossningen, när kroppen och bebis är redo så kommer värkarna bli väldigt intensiva och då tar vi det då <3 Men varför tex jobb för oss båda har blivit inställt senaste dagarna är det ju för det som hänt.. Vi visste ju ingenting utan lyssnar bara på barnmorskan och doktorerna. Dock så har både min barnmorska och min doula sagt att dom inte tror att jag kommer gå 40 veckor och det har nog satt sig lite i huvudet på oss och det är ju så himla svårt när man är så nära due date att inte bli så fixerad vid NÄR bebisen kommer haha. Men, vi måste slappna av lite nu.
Så alla där ute, glöm inte att allas graviditeter, förlossningar och barn är helt olika och alla stories är olika så det här med förlossning är något man bara måste ha tålamod med. Vissas går superfort, vissas inte. Tack för allt stöd <3333 Ni är så fina och ert pepp är oslagbart! Ville bara uppdatera.
Såhär myser vi runt här hemma. Ikväll ska vi gå och lägga oss utan att hetsa om ”tänk om jag vaknar med värkar” Ja, gör jag det så är det så men det kan jag lika gärna göra om 2 veckor. Här kommer lite bilder från igår och idag, nu släpper vi dom dagarna litegrann och blickar framåt, i morgon är det måndag och vi ska leva på som vanligt.
J har masserat mig 04.00.. <3
Vi har varit spända när vi trodde vattnet gått och varit uppe och ätit frukost och kollat film vid 04.30.
Jag har haft med mig bb-väskorna i bilen just in case.. Nu får dom ligga här uppe i lägenheten.
Bebisredo!
Vi har varit på Kambucha-bar.
Jag har varit på yoga och min doula är lärare och berättade om min story för alla om att mitt vatten gick men inga värkar. Det var fler som hade varit med om det.. Nu var det ju inte så i mitt fall men det var en tjej där som det tagit 3 dagar för innan hennes värkar kom igång.
Vi har spenderat en del tid i bilen.
Och hemma. J är den finaste personen på jorden, som han tagit hand om mig alltså <3 Och för er som inte vet det – ja han är skadad så han är inte med på roadtrips osv. Guld för mig även fast det är tråkigt med skadan.
Jag låg och tog värkar i morse på en pilatesboll..
Vi har ätit middag och snackat om allt utom bebisar efter att vi bestämt oss för att släppa taget om det nu, vi kan inte kontrollera någonting och lillen mår bra. Bra så!
